Antonia läste ut slutet på om jag kunde drömma i italien, så jag passade på att läsa den jag också. Alla som läst böckerna och sett filmen har ju sagt att böckerna är så förbaskat mycket bättre. Självklart tycker jag nu likadant. Men jag tycker det var skönt att ha sett filmen också, så man slapp att skapa egna bilder i huvudet- konstant. Men nu har jag ett problem, jag kan inte släppa boken ur huvudet. Det är en bok, och det är i princip allting jag tänker på ! Smygtragiskt är det, men jag smälter. Så bra var den.