Just innan jag skulle börja fara så tittade jag ut genom fönstret. Jag såg att solen lyste så då tänkte jag att det knappast kunde vara kallt ute. Men så fort jag gick ut genom porten kände jag hur det blåste på mig. Kallt var det enda jag tänkte. Men jag skulle inte hinna vända och byta om, utan Linnea stod ju däruppe vid korsningen och väntade på mig. Så jag gick raka spåret uppför backen och så skjutsade hon mig till stan. Där gick vi runt och sedan fick vi syn på någon bekant grabb och han tittade även på oss några antal gånger. "Vem är det?!" tänkte vi. Efter ett tag såg vi han igen, med Challe och Pontus Andersson - "DET ÄR JOCKE PALM!". Haha, så vi var med dom resten av dagen.


Den där trappen har vi vuxit ifrån, tänkte jag och Lb...